Vi startade vår glassfabrik i Smålands Taberg för snart två år sedan. Det har varit en berg- och dalbana utan dess like. Glädje, sorg, skratt, tårar och allting däremellan.
Lovorden om oss har stundtals haglat. Vi är innovativa, drivna och får saker och ting gjorda. Vi vågar. Många tycker också att vi gör väldigt god glass. Det tackar vi för. Lovorden är dock inte det som betalar våra räkningar och fasta avgifter varje månad.
Förra sommaren hade vi förmånen att få driva en glasskiosk nere på Hamnpiren i centrala Jönköping. Förmånen hade ett pris. Hyran vi betalade var 200 000 kr. De få dagar det var var fint väder förra sommaren hade vi meterköer till kiosken. Vi tackar verkligen var endaste en som kom till oss. Med en dålig sommar och höga fasta avgifter var givetvis lönsamheten låg.
I år kommer vi inte vara på Hamnpiren. Den privata hyresvärden har sålt kiosken, för en summa jag inte tänker berätta men den är mycket högre än vad du någonsin kan tänka dig, och vi bidrog till att höja marknadsvärdet genom våra långa köer. Det är fri företagsamhet i Sverige och jag kan inte säga annat än att jag tycker att vår hyresvärd gjorde helt rätt utifrån sina förutsättningar.
Vi hade givetvis inte råd att köpa kiosken utifrån de ramar vi har som nystartat företag. Varken jag eller Kattis har ens tagit ut lön sedan i somras, då hösten och vintern varit lika bister som sommaren.
Jag skriver inte det här för att du ska tycka synd om oss, vi har själva valt att ge oss in på den här banan. Vi var arbetslösa och vågade ta steget att satsa, därför har det också känts så viktigt för oss att kunna driva Glasskiosk 2013, för att ge andra arbetslösa, ungdomar i det här fallet, en chans att få känna att de gör något betydelsefullt. Då kan vi också sälja vår glass och säkra vår glassfabriks överlevnad för åtmindstonde en sommar till. Detta är inget vi sticker under stol med. På så sätt minskar risken att vi själva är arbetslösa i höst igen.
Sedan i vintras har vi försökt få Jönköpings kommun intresserade av att delta i Glasskiosk 2013. Mottagandet har varit minst sagt ljummet. Endast arbetsmarknadsavdelningen har verkat intresserade. De andra avdelningarna har inte sagt något alls, eller så har de sagt att de inte kan gå in och ”stötta” enskilda näringsidkare. Jag förstår det. Men varför kan man inte stötta enskilda initiativ till att vilja bidra till en förändring?
Varför verkar det inte finnas något intresse för samverkan mellan näringliv, myndigheter och kommun? Eller finns det det, men inte med oss? För det verkar inte jättesvårt för kommunen att samverka med de stora fastighetsbolagen som bygger åt cafékedjor och stora butiker.
Först hade inte kommunen någon plats för glasskiosk i centrala Jönköping, sen hade kommunen en plats för glasskiosk i centrala Jönköping, och så gick den till någon annan. Någon som hade ett förslag på en snyggare kiosk som passade bättre in i stadsbyggnadsvisionen för Jönköping. Det antar jag är spelets regler.
Vem som ska ändra spelreglerna för den ständigt stigande skara av arbetslösa ungdomar, vårt lands framtid, och förutsättningarna för små tillverkande glassföretag att få möjlighet att sälja glass under sommaren i centrala Jönköping, det kan inte jag svara på.
Vi tackar för lovorden, men vi, och många andra små nystartade företag, och en rad arbetslösa ungdomar och icke ungdomar, kan också tänka oss lite mer i stöd. Och nu pratar jag inte ekonomiskt, utan i ett erkännande att vi har möjlighet att bidra till mångfalden i en stad som Jönköping.
En person nära mig sa att det är mycket bättre att jag håller tyst om mina tankar, därför att man vill inte reta upp tjänstemännen och politikerna i kommunen för mycket, det kan ge en bakslag senare som man inte behöver.
Men jag känner så här, den dag jag tystnar och sluta tala om företagande och sysselsättning i Jönköping, det är den dagen jag slutar att driva Mormor Magdas Därproducerade Glass.
När jag har någonting att säga, då säger jag det.
och jo just det, vi letar fortfarande efter en lokal till Glasskiosk 2013 där arbetslösa ungdomar ska få en chans, och vi letar över hela sverige, för vi tänker att någonstans så finns det någon som faktiskt lyssnar, och som bryr sig.
Vänligen, Angela Hafström, Glassfabrikör på Mormor Magdas Därproducerade Glass i Smålands Taberg april 2013
